Om Täljstenen

Arkitekterna
Arkitektkontoret Ancker-Gate-Lindegren grundades i Stockholm 1936 av Stig Ancker, Bengt Gate och Sten Lindegren. Kontoret var länge ett av de mest anlitade arkitektkontoren i den kommande stiftelsen (numera bolaget) Uppsalahem. De tre hade träffats på arkitektutbildningen på kungliga tekniska högskolan i Stockholm (KTH). De arbetade då och då tillsammans med projekten, men inte sällan enskilt. Husen i Uppsala var det framför allt Stig Ancker som stod bakom.

Redan 1936 fick de uppdrag i Uppsala i kvarteret Fjalar och 1943 ett femvåningshus på S:t Olofsgatan. 1952 arrangerade Uppsalahem en arkitekttävling för södra sala backe där Stig Anckers förslag ”Gröna gatan” vann. Förslaget var ett uttryck för den tidens populära ”grannskapsplanering”, varje stadsdel skulle ha ett eget litet centrum med all samhällsservice de boende kunde behöva.

Staden i skogen. I och med Sala backe hade det långvariga samarbetet med Uppsalahem inletts. 1956-57 arbetade AGL med Uppsalahems nya område i Eriksberg. I och med att stadsdelen låg dold i skogen var det möjligt att bygga högre hus än i övriga Uppsala, då det inte fanns någon risk för att uppsalaprofilen med domkyrkan och slottet skulle påverkas. I Eriksberg ritade kontoret med uppsalamått mätt höga hus, bland annat i kvarteret Kalkstenen och Täljstenen. (Källa: Kulturella spår, Uppsala.)
taljstenen 2 006
Täljstenen.
Stig Ancker var arkitekt. Ritningsåret 1958. Byggherren Uppsalahem. Byggmästare Anders Diös AB. Så här beskriver Ingemar Ehlin och Marja Eriksson Täljstenen:
”Kvarteret består av sexton trevåningslängor, placerade i sex varierade gårdsgrupper runt en central säckgata. Kvarteret har s.k. inifrånmatning, d v s en trafikmatargata med vändplan som går centralt in i området. Det var första gången detta genomfördes i Uppsala. Varje husgrupp bildar en mer eller mindre sluten gård, mot vilka alla entréer vetter.    Byggnaderna har flera fasadtyper, vilka har en varierad men ändå sammanhållen karaktär. Variationen hålls samman med ett antal enhetliga material; rött tegel i fasader, socklar av vit sprit-puts, balkongfronter och fönsterbröstningar i liggande panel. Balkongernas karaktär skiftar; dels indragna, dels utskjutande.

taljstenen 2 024 Balkongnischerna är murade av ljusgrått kalksandstegel.    De vita fönstrens storlek och utseende varierar. Flacka sadeltak med korrugerad plåt. Vissa av längorna har garage i sockelvåningen.    Husen har gedigen materialverkan, med god proportionering och en lugn vilande karaktär. Ursprungliga fönster och portar är ersatta och träet i balkongfronter och bröstningar har delvis nya färger.    Täljstenen är ett bostadsområde av ovanlig kvalitet – rikt varierat, men ändå sammanhållet.

Till detta kommer det höghus som ritades av Sten Lindegren 1957. Denna byggnad uppvisar trots sin volym lätthet, upplyft av sin mörka sockelvåning. Fönstren på nordsidan är i varierad storlek och placerade i dekorativt och lekfullt medan sydsidan har en helt annan karaktär. Byggnaden blir en dominerande och slank fondbyggnad till Granitvägen.     År 2004 uppfördes en liknande åttavåningsbyggnad intill 50-talshuset.”
taljstenen 2 003

Täljstenens egenart.
Men en rent byggnadsteknisk beskrivning kan inte återge ett bostadsområdes speciella charm och karaktär. Stadskogen ger området en speciell atmosfär.  Täljstenen gör en inbrytning i skogen som behåller sitt grepp om området genom sin närhet. De höga tallarna, andra träd buskar och allmän grönska ger känsla av ”stad i skog” som arkitekterna strävade efter.  De runda berghällarna som går i dagen på varje gård, var och en på sitt eget sätt inpassade i gårdstopografin ger varje gård sin egen speciella karaktär, avskild, trygg och inbjudande. Men även byggnaderna tillsammans ger en känsla av harmonisk enhet till skillnad från övriga Eriksbergs mer utspridda och öppna struktur.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *