Arbetet i plangruppen går vidare. Här kommer en kort sammanfattning av vad vi håller på med. Gruppens protokoll kommer för övrigt att i fortsättningen publiceras under rubriken ”Arkiv”.

Under hösten har vi skrivit ett yttrande gällande kommunens förslag till kulturmiljöprogram.
Förslaget till kulturmiljöprogram (finns på kommunens hemsida) presenterar en grundlig inventering av de kulturmiljöer inom Uppsala kommun som är intressanta och värda att bevara och det finns naturligtvis många sådana miljöer. Kulturmiljöprogrammet skall vara användbart när ”kommunala aktörer skall kraftsamlas runt prioriteringar” som det står i texten. I en expansiv kommun som Uppsala uppstår naturligtvis en svår avvägning mellan kulturella värden och till exempel utbyggnad och förtätning och man hoppas att programmet med hjälp av kunskapsspridande och tillgänglighet för allmänheten kan vara till hjälp för bibehållandet av kulturella värden.
I vårt yttrande ger vi skäl för att välja Täljstenen som en bevaransvärd miljö från sin epok i ett område som står inför en stark förtätning. Vi föreslår att en möjlighet till Q-märkning av Täljstenen bör skrivas in i kulturmiljöprogrammet.

Under våren planerar vi ett seminarium för att diskutera
1. Den s.k. Allbolagens innebörd och tolkning. Skall det sociala ansvaret hos bostadsbolagen stå tillbaka för vinstintresset?
2. Principerna och möjligheterna till ”varsam och sparsam renovering”. Behöver våra kök blåsas ut?
Vi ämnar även presentera vårt förslag till Q-märkning av Täljstenen.

Vi försöker även påverka Uppsalahem att genomföra en kulturinventering av Täljstenen.

Lennart Johansson

Ur ett renoverings/ombyggnadsperspektiv kan det vara lärorikt att få veta något om hur vårt område byggdes (material, byggnadsteknik o.s.v.). Vad man kan förstå var detta en brytningstid när det gäller byggmetoder. Täljstenen byggdes på ett mera tidskrävande och kvalitetsmedvetet sätt. I fortsättningen skulle det krävas andra byggmetoder för miljonprogrammets genomför-ande med både positiva och negativa effekter. Positivt var att man snabbt kunde förse befolkningen med moderna bostäder, negativt att det skulle gå fortare och att kvalitetetstänkandet kom lite mer i bakgrunden.
En av de som byggde Täljstenen är KG Eriksson. Han minns klart hur det var att som 20-åring och ny i byggsvängen bygga de här husen, när han nu som snart 80-åring ser tillbaka. Uppvuxen i Eriksberg har han sett hela detta skogsområde förvandlas och själv varit en aktiv del i denna förvandling.
– Jag är uppvuxen på Gråbergsvägen, men när vi byggde i Eriksberg hade jag skaffat en egen tomt och börjat bygga ett eget hus. Jag byggde hyreshus på dagarna och fortsatte på mitt eget hus på kvällarna. Jag kan säga att jag fick inspiration av byggandet på Täljstenen.
Täljstenen byggdes på stabil berggrund. Låghusen murades med tegel ytterst och sedan kom ett isoleringslager (se fotnot.) Bärande innerväggar murades och putsades efter alla konstens regler. När det gäller inredning i köken kom skåp och bänkar från Marbodal, men målades här.
– Mycket av snickerierna gjordes på plats. Det känns lite som ett helgerån om allt detta skulle bytas ut och ersättas med plast.
Ventilationen konstruerades för självdrag och uppvärmningen skedde från början genom oljeeldning. Det fanns pannor inte bara i höghuset utan även i andra hus.
Bygget genomfördes av byggföretagen Anders Diös och Uppsvenska Byggnadsgillet och man turades om med husen. När man var klara med Täljstenen flyttade man över Norbyvägen och fortsatte. Övergången av Norbyvägen innebar också en övergång till att bygga med modernare metoder, när det gällde höghus. I husen på Marmorvägen fyllde man betong i färdiga formar och i andra hus byggde man med färdiga element.
Fotnot:
Teknisk beskrivning av ytterväggarna på låghusen i Täljstenen: Ytterväggar: 1-stens tegel, 10 cm mineralull, 3/4″ panel, gipsskiva.
Under fönster: 1/2 stens tegel, 10 cm mineralull, 3/4″ panel, gipsskiva.
Bärande innerväggar: 20 cm betongsten.
(Teknisk beskrivning tillstyrkt av Byggnadsnämnden 18/2 1959)